jag har ju inte skrivit på nästan ett halvår men har väl inte haft något att skriva om.
Är fortfarande så fucking deprimerad. Slutade quetiapin och har varit på fluoxetin sen 2 månader tillbaka och det har inte hjälpt alls. Jag har haft riktigt dåligt med läkartider hela hösten och vintern, ska träffa min förstaläkare för första gången på över ett halvår, och mest troligt kommer jag ändå behöva boka om tiden, och det kommer skjuta upp den ännu mer.
Jag sover så dåligt, och vaknar ofta, ibland med hemsk ångest och en känsla av att jag inte känner min egen kropp. Det är bland de värsta känslorna jag känt någonsin. Melatoninet funkar inte längre, även fast jag är på 9 mg, så jag tar inte ens det varje kväll.
Känns verkligen som om jag bara existerar. Jag lever inte, jag bara existerar. Jag är ett tomt skal som bara fortsätter på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar