...

Vet inte hur jag ska börja med detta inlägg eller något, men jag känner mig så otroligt hopplös, och som att jag inte kan prata med någon om detta, för att ingen skulle förstå.

På senaste tiden har jag börjat tänka på mig själv som en kille. Jag har gått fram och tillbaka så mycket, men eftersom att jag egentligen i slutändan inte kan se mig själv vara något annat i framtiden än en kille, så är det väl det jag är.

(jag vill verkligen inte skriva det jag kommer att skriva men känner att det är så viktigt att jag får ut allting)

Jag tror att jag har förnekat vem jag är, just för att jag har blivit så präglad av de kretsar jag associerar mig själv med. Dessa kretsar säger just ditten och datten om män och det finns en person i synnerhet jag var väldigt bra kompis med en tid som nu är väldigt manshatande och så. Och egentligen vet jag inte varför jag bryr mig så mycket, men kanske det är för att hon var en så bra kompis till mig.

Dels också säkert för att det känns som om jag inte kommer att passa in i något community. Jag är en feminin transkille, vars fan finns det en plats för oss?

Jag har aldrig relaterat till andra transkillar, jag passar inte in där, och det känns som om jag inte passar in någonstans i trans-communityt.

Jag passar inte in i communitys som jag passat in i förut (ickebinära, lesbiska, osvosv) och det känns som om vars jag än kommer kommer jag inte passa in heller.

För att jag har ändrat mig så mycket i mina identiteter känns det också som om jag fejkar allting. Men jag vet att jag inte är straight och cis, vad fan skulle jag vara då?

Nu känner jag att jag inte vill prata om detta längre. Ska se paris is burning och försöka glömma allt som är fel och konstigt med mig.