mitt liv just nu

tw tw tw tw tw tw tw

Så nu har jag fått veta att jag inte ska få godkänt i denna idrottskurs, för att jag har varit borta för mycket. Och ja, jag har varit borta mycket men ofta har jag haft saker som att jag har varit sjuk eller tandläkare osv, men sen också har det funnits dagar då jag skolkat för att jag faktiskt säkert hade fått panikattacker om jag hade farit dit.

Till exempel bad. Jag har minst 5 anledningar till varför jag absolut inte vill fara på bad, till exempel: ärr/sår från självskadebeteende, extrem dysfori, måste gå till tjejernas omklädningsrum, ha lite kläder på sig, är halvrädd för att simma även fast jag egentligen vet att jag kan.

 

Känns som om jag borde förklara till min idrottslärare varför jag inte har varit på lektioner, men jag är rädd för att han ska kontakta mamma då, och sen måste jag börja gå till terapi igen och de kommer att ge mig samma jävla terapeut säkert.

Jag tyckte inte om att gå till terapi för att:
1. jag gillade inte min terapeut

2. kunde inte prata finska ordentligt

3. min terapeut kunde inte ett smack om hbtq-frågor

4. mådde sämre efter att ha gått dit

5. 70% av varför jag mådde dåligt var pga dysfori och för transgrejen, men ändå satt de och sa saker som "tjejer som vill bli killar, killar som vill bli tjejer"

6. de hade inte en smula transkompetens även fast de sa att de hade många transpersoner där och att de hade erfarenhet

7. jag tänker inte sitta där och säga hur de ska få mig att må bättre genom att lära dem hur de inte ska vara transfobiska

8. min terapeut fokuserade inte på saker som jag faktiskt ville prata om

9. de misstog min irritation på hela grejen och att jag inte pratade (pga språkproblemet) som om jag mådde sämre än vad jag gjorde, och för att jag inte bor med mamma tog min skolsköterska (med terapeuterna) kontakt med mig och sa att hon skulle ringa socialen för att de såg det som om "mamma inte brydde sig om mig och som om hon hade kastat bort mig"

 

så kanske, kanske, vill jag inte börja gå dit igen?

Plus att det var så jävla lätt att ljuga och säga att jag mådde bättre för att få sluta gå dit. (hela jävla psykvården är så värdelös, speciellt för personer som mår dåligt över dysfori till exempel)

Och nu mår jag sämre än jag någonsin gjort. Kul :)

 

Men om vi fortsätter denna kedjereaktion då....

Okej, men så jag har och kommer att få ångest pga mitt idrottsbetyg, vilket sen kommer hela till att jag skadar mig själv. Gör jag det får jag mer att få ångest och dålig självkänsla över. Så, jag får mer ångest, vilket leder till att jag skadar mig själv mer.

Mer ångest leder också till panikattacker, som får mig att skada mig själv.

Och för att jag får mer sår och ärr vill jag ännu mindre göra vissa saker, så allt bara gör allt annat värre och allt spiralar ner i en röra av ångest, sår, dålig självkänsla och ilska på mig själv.

 

Så detta är hur trevligt jag har haft senaste tiden :)