jag har ingenstans att skriva detta, jag vill inte störa mina vänner med mitt skit så jag ska bara skriva det här
snälla skit i det här inlägget
jag vet inte ens om vad jag känner är på riktigt, jag har aldrig haft sån här dysfori och alla mina tankar är så jävla röriga. jag har ingen som helst lust att lyssna på någon, jag vill vara själv och bara höra tystnad, men just nu är mamma och hälsar på. och eftersom att jag är så jävla frustrerad över vad jag känner kan jag inte göra något annat än att vara sur på henne. detta i sin tur gör att jag blir arg på mig själv ännu mer, och ilskan fortsätter att göra mina tankar ännu rörigare.
jag vet seriöst inte vad fan den här dysforin är ens, det går inte att förklara för att det låter hur jävla idiotiskt som helst
allt det här är blandat med otrolig panikångest. jag fick två attacker igår och en av mina värsta triggers hände, och jag mådde skit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar