ilska

Så, jag är arg idag.

Det här är en sammanfattning av varför.

Faktumet att jag borde ljuga om min sexualitet för att passa in i samhällets normer gör mig arg, faktumet att jag inte kan göra något åt hur samhället ser på hbtq-personer gör mig arg, och jag vill bara gråta av hur orättvist det är.

Ja, livet är jävligt orättvist, men betyder det att vi inte ska jobba emot orättvisorna?

Hela jävla alltihopa är orättvist, det är orättvist att vissa föds till personer som passar samhällets normer medans vissa inte gör det, det är orättvist hur de som inte passar in i de jävla normerna får ta sån skit för det, det är orättvist hur de inte kan göra något åt det men fortfarande får ta skit för det.

Ibland känner jag verkligen att jag inte vill leva i en sån här värld där alla minoriteter är så föraktade.

Men ja, det började bra idag, jag pratade mycket med en tjej jag gillar (asså gillar gillar, fast det kanske var lite onödigt att påpeka det lol). Men sen då innan en lektion satt hon på min högra sida, och på min vänstra sida satt ett par och kysstes.

Och ja, det gjorde mig faktiskt så arg. Allt jag kunde tänka på var hur gaypar inte skulle få göra så.

Jag kanske överreagerar, men...

Det här är bara en sidtanke, men jag blir också så himla sur över folk (mest tjejer, vem lurar jag) som är "ugh jag hatar samhället och dess regler om att man inte kan vara utan smink/ha mjukiskläder offentligt!!!"

Så sitter jag där helt "jag hatar samhället och hur det diskriminerar folk som är utanför dess normer, även fast de var födda så och inte kan göra någonting åt det".

Jaja, nu ska jag trösta mig själv genom att se Kalle och Chokladfabriken.