Okej, innan jag börjar spammen, måste jag berätta en sak om Kris och hans alpaca.
Han har döpt den till Ace, den är hans son och har samma födelsedag som honom.
Ni fattar fan inte hur *\&%> avundsjuk jag är på fanet som gav honom alpacan -.-
;A;
Han döpte den till Ace eftersom att han tänkte använda det som scennamn i början, innan han bestämde sig för Kris. Och ja, han tog med sig den på hans födelsedagskalas.
Och jag hittade en översättning på hans hälsning från Exo-M's officiella hemsida.
(Ork it börja översätta till svenska)
Dear all
How are you? I'm fine.
My litterature isn't good, my handwriting isn't good, but i sure have drawing talents.
I’m preparing to type a love letter to all of you that I love
In the midst of approaching late autumn, gradually approaching the cold weather … you…
Okej, jag vet inte vad jag ska säga.
Ja, den var söt.
Men jag kan fortfarande inte glömma din 'drake'.
Tyvärr, du ritar (och skriver) fortfarande som en femåring.
Men nu lämnar vi det.
Aww... Jag ska också skriva ett kärleksbrev till dig... Även fast det är väldigt liten chans att du verkligen läser det.. :c
(Och tydligen måste jag säga det här. Läs inte följande om du nu inte vill. Vissa kanske ser det här som nå konstigt, men okej. Läs bara inte. -.-)
Jo... Och så står vi här.
Jag kommer fortfarande hur jag såg dig vid er debut... Nu inser jag att det var ganska fel syn. Du kändes som en väldigt värdig, allvarlig och känslokall person. Du log sällan, och var väldigt allvarlig. Det var, som jag sa, ganska fel.
Jag känner att det är svårt att hitta ord just nu...
Jag skulle vilja berätta allt du betyder för mig, men det går som inte. Allt vill komma på samma gång och då blir det bara svammel av allt.
Bara, våga bara glömma hur mycket du betyder för alla oss Dragons, och alla Exotics, för att det är ganska mycket. Precis lika mycket som du älskar oss, och gånger med varje fan. Det blir ganska mycket. ^_~
Jag säger ganska ofta att du förstör mitt liv, men det blir värt att leva ändå för att du finns i det.
Och jag måste säga det här, du är den största bias-wreckern som finns, jag lovar. Men det är säkert för att du är bara så... oemotståndlig.
Allt från din engelska, ditt ansikte, dina tatueringar som döljs hela tiden. Och mest av allt, din personlighet.
Och slutligen. Var bara lycklig och gör vad som gör dig lycklig, för att det gör oss lyckliga.
Wo ai ni.
Grattis till vår älskade Duizhang~
(Lol, kris-spammet blir i ett annat inlägg.)



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar