uppdatering

tänker inte ens påpeka att jag inte har skrivit ett inlägg på åtta månader mer än vad jag gör nu.

för att fortsätta på vad jag sa i det tidigare inlägget om min medicinering; jag slutade ganska fort med fluoxetinet, pga det fuckade upp mig ganska rejält. jag fick den bytt till venlafaxin i januari (?) och jag var på den till slutet på maj, då jag tog ett impulsbeslut och slutade med medicineringen utan att fråga min läkare. var utan medicin tills ca en och en halv vecka sen, och är nu på venlafaxin igen.

 motiveringen till att börja med den igen var att jag var alldeles för ostabil. måendet och känslorna for all over the place och jag orkade inte med det.

pratade även med min läkare om min relation till S, och hur jag liksom går in 100% när jag gillar någon, och sedan också förväntar mig att personen ska känna likadant för mig.

såg henne sist på tisdag (eller var det onsdag) och efter att jag hade kommit hem hade jag typ ångest hela kvällen och mådde nästan illa för att jag bara saknade henne så mycket. det var som om hela min kropp och själ längtade efter henne.

jag tänker verkligen skriva ut alla mina galenskaper eftersom att jag egentligen skäms ganska mycket och eftersom att jag är anonym på denna blogg känns det ganska säkert.

men när vi satt på den där soffan hos hennes kompis och jag såg på henne var det som om hon var det finaste jag sett. jag tänker på henne konstant, tänker på vad hon gör och vem hon är med. jag blir sjukt avundsjuk om jag vet att hon ska träffa folk om jag inte är med. vilket inte är superbra, admittedly.

måste få detta ur mig

jag har ju inte skrivit på nästan ett halvår men har väl inte haft något att skriva om.

Är fortfarande så fucking deprimerad. Slutade quetiapin och har varit på fluoxetin sen 2 månader tillbaka och det har inte hjälpt alls. Jag har haft riktigt dåligt med läkartider hela hösten och vintern, ska träffa min förstaläkare för första gången på över ett halvår, och mest troligt kommer jag ändå behöva boka om tiden, och det kommer skjuta upp den ännu mer.

Jag sover så dåligt, och vaknar ofta, ibland med hemsk ångest och en känsla av att jag inte känner min egen kropp. Det är bland de värsta känslorna jag känt någonsin. Melatoninet funkar inte längre, även fast jag är på 9 mg, så jag tar inte ens det varje kväll. 

Känns verkligen som om jag bara existerar. Jag lever inte, jag bara existerar. Jag är ett tomt skal som bara fortsätter på något sätt.

hur långt ska detta gå

sååå detta kommer tydligen bara fortsätta men jag måste dumpa av mig alla dessa grejor så att ja.

Grejer Jag Inte Trodde Att Jag Skulle Gilla Men Jag Läste En Doujin/Fanfic Och Här Är Vi:

-bdsm i allmänhet

-att vara undergiven i allmänhet

-rapeplay

-rapeplay(??) när en (jag) sover

-crossdressing
-gangbang

-relativt extrem förnedring

-fetishkläder

-breathplay

och det är väl det mesta. det är ju ganska mycket som hamnar under dessa kategorier.

"i dont understand why, but that really turns me on" - jag, alltid.

12134

jag: ser en bild på en doujin där en karaktär har kjol/kvinnligt kodade kläder:

jag: klickar ändå

doujin: #crossdressing

jag: yes

aokaga feels dump

håller på att se om knb för typ fjärde gången och som vanligt har jag en massa aokaga feels och jag måste dumpa dem nånstans så här är vi

 

läste den bästa dj:n nånsin nyss och det är ganska fantastiskt att den inte var snusk-centrerad, http://myreadingmanga.info/okada-zari-choshi-kuruze-kuroko-no-basuke-dj-eng/

men de typ börjar såhär:

-börjar spela hur mycket 1-on-1 tillsammans, båda tänker först att det är bara för att de gillar basket som det är kul, men dock börjar båda snart fatta att det är mer än så

-aomine fattar först ofc för att kagami är helt "??? joo aomine är väl kul att spela med men vi är bara vänner??? varför är det så mycket roligare att spela med aomine än någon annan då??" "???" "säkert för att jag kan gå fullt ut med honom??" "inte för att jag är ens vän med aomine han är bara en arrogant skit"

-aomine börjar lite sneaky med att börja va lite mer fysisk helt oskyldigt och sen när han märker hur kagami reagerar (rodnar och puttar bort honom) går han längre och längre

-kagami fattar fortfarande ingenting och aomine märker både det och hur han reagerar, fortsätter va mer och mer fysisk bara för att reta honom

 

(-kuroko inser också ganska fort att det är mer än vänskap, momoi märker också det på aomine. aomine tränar med touou men han är inte alls lika engagerad som när han spelar med kagami)

-en dag frågar aomine om kagami vill följa med hem till honom efter att de spelat basket, kagami säger såklart ja

-aomine fortsätter att försöka teasa kagami och få nån reaktion ur honom (för att lbr det är skitkul att se hur kagami försöker dölja hans reaktioner)

 

-detta fortsätter ganska länge och kagami är fortfarande helt "???"

 

-en dag får aomine en idé, han börjar irritera kagami skitmycket, typ kittlar honom och försöker få kagami att börja brottas med/jaga honom. kagami reagerar ganska fort (lbr han är alltid trött på aomines retande och hans asshole-fasoner)

-aomine springer och lyckas på nåt sätt hoppa upp på kagamis rygg och han klamrar sig fast skithårt med ben och armar. kagami faller tillbaka på aomines säng. och de börjar rulla runt och plötsligt ligger aomine i princip på kagami och kagami börjar rodna och kollar bort

-aomine börjar skratta och börjar reta kagami för hans reaktion, "där är den där reaktionen jag har väntat på. du är så söt när du rodnar"

kagami ba "vad i helvete vad e dett-jahaaaaaaaaaaaaaaaa"

aomine skrattar mer och säger "vänta. du inser först nu? vad fan tror du att jag har hållit på med senaste veckorna? du är en större idiot än jag trodde"

-saker eskalerar och ja

uhdufhsd

exo, varje år, ungefär i maj-juni: hej

jag, när exo börjar släppa teasers: jag älskar exo av hela mitt hjärta jag har alltid varit en exo-l, nonstop ändå från december 2011, jag lever exo jag andas exo jag älskar exo, har alltid gjort det

jag, varje år, ungefär på hösten: jag gillar inte ens exo nå mer, jag menar ja deras comeback va skitbra men jag är vuxen nu jag är inte 15 år längre, jag gillar dem inte längr

exo, varje år, ungefär i maj-juni:

jag: jag älskar exo av hela mitt hjärta jag har alltid varit en exo-l, nonstop ändå från december 2011, jag lever exo jag andas exo jag älskar exo, har alltid gjo

jag @ jag:

uughghghu

ugh hatar min medicin

jag har mått sämre av den, får sånahär äckliga ångestattacker (idk vad jag ska kalla dem, är mer ångest än panik) då det gör typ fysiskt ont i bröstet och jag vill typ klösa av all min hud.

börjar också tro att jag egentligen inte är sjuk och att det är medicinen som gör mig sjuk.

känns även på många ställen att jag bara fejkar allt, jag mår mycket bättre än vad det låter som på bloggen, och jag får sånt självhat och såna skuldkänslor för att jag jag fejkar allt.

så ja. jag är egentligen inte sjuk. 

ska säga åt min psykolog imorgon att jag vill sluta ta medicinen.